Jag vaknade på morgonen. Klockan var 05.30. Det var alldeles mörkt i rummet och jag hörde barnens tunga andetag. Trots deras andetag, eller tack vare dem, en fantastisk tystnad.
Jag passade på att ligga kvar lite extra, andas och bara känna vad som ”bor” i min kropp just nu. För mig en fantastisk känsla att ta den stunden, stanna upp, lyssna inåt, utåt och bara vara med det som är. Ibland är det en utmaning. Det är inte varje morgon eller stund det är angenämt att vara med det som är. Det har varit några år där stunderna att vara med det som är varit allt annat än angenäma. Ibland har jag lyckats vara i det som är och ibland har jag fått ge upp för att smärtan har varit för tung att vara i.
Det blev återigen så tydligt för mig att det är jag som skapar mitt liv…
Låter ju banalt, det är klart att det är jag som skapar mitt liv, kanske du säger…
Ja, men ibland har i alla fall inte jag varit medveten om vad mycket tankar, känslor, förnimmelser och reaktioner som bara går ”av farten”.
Tänk vad mycket vi tänker bara för att vi under så lång tid varit vana att tänka just de tankarna.
Tänk vad mycket vi känner bara för att vi under så lång tid vant oss att känna på ett visst sätt i vissa situationer och att vi faktiskt kanske inte ens har koll på vad vi känner. Det är inte ovanligt att vi går omkring och tänker kring en känsla, och missar alltså att egentligen känna vad vi egentligen känner. Vi tänker istället intellektuellt kring vad vi känner….
Tänk vad mycket det är som vi inte ens är medvetna om att vi förnimmer, för vi har gått omkring så länge och stängt av våra känsloförnimmelser av en eller annan anledning.
Tänk vad många reaktioner som vi har för att vi reagerar utifrån hur vi är vana att reagera. Inte utifrån hur vi faktiskt känner kring denna situation just nu, just denna dag, just denna minut, just denna specifika sekund….
Det är ju inte säkert att bara för att jag kände si eller så om en situation i går eller för en timme sedan, så kommer jag att tänka eller känna exakt likadant nästa stund. Men vi går ofta omkring och känner inte ens efter vad vi egentligen känner utan reagerar av automatik, på autopilot!
Jag har lärt mig att det finns möjlighet att skapa utrymme mellan tankarna, och att detta utrymme mellan tankarna skapar möjlighet att uppfatta vilka känslor som bor i mig just nu och vart i kroppen de bor. Denna fantastiska upptäckt har gett mig ett nytt liv. Det har gett mig möjligheten att välja hur jag vill reagera i varje enskild stund istället för att reagera som jag varit van. Sedan ”faller” jag tillbaka ibland, men jag har startat en väg och vet hur det kan kännas att välja och vad det har möjlighet att skapa i mitt liv….
Denna morgon fylldes jag av en sådan underbar känsla av ”sockerdricka” i kroppen. En sådan fantastisk känsla av att det är just jag som vaknar, i just denna säng, på denna plats på jorden. Att jag får vakna till alla de möjligheter som väntar där ute och som jag kan skapa tillsammans med alla mina fantastiska människor jag har runt omkring mig.
Istället för trötthet (så tidigt på morgonen) så kände jag genuin glädje, tacksamhet och i kroppen (mellan halsen och magen) en fantastisk känsla av ”sockerdricka”, pirr!
Jag är så fantastisk tacksam att jag gett mig möjlighet till att skapa detta liv!
Så vad mer är möjligt? Vad skall till för att livet skall bli än mer ”sockerdricka”?
Solsken!
Ulrika
