Är ute och promenerar och njuter. Reflekterar över hur mycket jag älskar att vara ute i snö och vinterlandskap. Jag älskar att känna hur kylan tar tag i mina kinder, hur vinden blåser mig ren. Jag inser att jag älskar det lika mycket som att vara i riktigt värme, för det värmer min själ. Jag vill inte vara utan det ena eller andra och det blir tydligt för mig vad jag njuter när årstiderna får vara tydliga. Hur jag verkligen kan gå in i vintern med allt det innebär av vinteraktiviteter, men också en stund för reflektion då jag går i ide. För att sedan så sakta vakna till liv när vårens alla knoppar vaknar till liv på blommor och träd. Sommaren är ju ändå också för ljuvlig, med de ljusa nätterna, de ljumma vindarna och en annan frihetskänsla, en period då jag orkar ännu lite mer. För att sedan blåsa in i hösten med alla vackra färger.
Jag tänker att det är så härligt att det får skifta, komma och gå och att det finns en njutning i avslut och att blicka fram mot något nytt för att sedan avsluta det och blicka fram mot något nytt. Just STUNDEN när jag är i det som är och när jag märker att NU, just NU så skiftar det och det blir aldrig som det var tidigare….Kraften och tjusningen i den stunden
Följ Librare på
